.

Som alltid är ord som pratas ur munnen något som inte är min starka sida. Skrivas kan de göras, men talas är svårt. För att vara med specifik så menar jag ju såklart allt som kommer till känslor. Allt som kommer till känslor, håller jag gärna för mig själv, vare sig om de skulle vara till min fördel eller inte. Det går bara inte att få ut orden. Så nu tänker jag att här får jag skriva av mig och öva som fan på att ens få ut känslorna på papper så kommer dom förhoppningsvis i munnen också. 

Ja, och här sitter jag med många känslor som vanligt. Jag skulle väl ljuga med att säga att jag var kär för de är jag inte. Eller så är jag det men nekar de bara för mig själv för att i långa loppet inte bli sårad. Men nu får det fan va nog. Du kan inte alltid tänka så. Då kommer du ingenstans. Du kan inte sitta tyst som en mus och bara le när han du tycker om säger att han vill har något mer med dig och verkligen gillar dig. ORD HANNA, ORD! Prata! Säg något! Men där satt man och log som ett fån och fick inte ut ett ord. Egentligen ville jag väl bara skrika av glädje men man skulle nog verkat lite konstig om man gjorde de på tuben. Men snälla Hanna, ord. Få ut det. Vad är de med mig? Det går inte bara. Tror jag måste jobba på att släppa, våga, göra. Du, vet hur det är att bli sårad, du vet också hur man gör för att ta sig upp igen. Det går. Så våga nu när de ser ut att gå bra. Kör. Kör. Kör! 

För du tycker ju om honom. Väldigt väldigt mycket också.