Lycklig
Tänker inte skriva mer än att jag är för jävla lycklig nu. Bara väldigt väldigt lycklig.
Det som inte sägs
Som alltid är ord som pratas ur munnen något som inte är min starka sida. Skrivas kan de göras, men talas är svårt. För att vara med specifik så menar jag ju såklart allt som kommer till känslor. Allt som kommer till känslor, håller jag gärna för mig själv, vare sig om de skulle vara till min fördel eller inte. Det går bara inte att få ut orden. Så nu tänker jag att här får jag skriva av mig och öva som fan på att ens få ut känslorna på papper så kommer dom förhoppningsvis i munnen också.
Ja, och här sitter jag med många känslor som vanligt. Jag skulle väl ljuga med att säga att jag var kär för de är jag inte. Eller så är jag det men nekar de bara för mig själv för att i långa loppet inte bli sårad. Men nu får det fan va nog. Du kan inte alltid tänka så. Då kommer du ingenstans. Du kan inte sitta tyst som en mus och bara le när han du tycker om säger att han vill har något mer med dig och verkligen gillar dig. ORD HANNA, ORD! Prata! Säg något! Men där satt man och log som ett fån och fick inte ut ett ord. Egentligen ville jag väl bara skrika av glädje men man skulle nog verkat lite konstig om man gjorde de på tuben. Men snälla Hanna, ord. Få ut det. Vad är de med mig? Det går inte bara. Tror jag måste jobba på att släppa, våga, göra. Du, vet hur det är att bli sårad, du vet också hur man gör för att ta sig upp igen. Det går. Så våga nu när de ser ut att gå bra. Kör. Kör. Kör!
För du tycker ju om honom. Väldigt väldigt mycket också.
And The bad love luck strikes again.
Den där ständiga jävla oturen. Va fan liksom?! Fel fel fel blir de ju bara hela tiden. Och där mitt i natten blev helt plötsligt mitt London känslomässigt. Den där obrydda attityden håller inte livet ut. Att inte bry sig och bara leva och inte fastna i känslor och skit. Den har funkat ganska länge nu. I 4 år tror jag faktiskt. Ligga på och inte ta med känslor. Som en dude.
Men nu tog de stop. Stop tog de i samma veva som han sa att han inte ville ha något. Då och där slängdes man ner i något som heter olyckliga kärlek säcken. Och inte fan är de lätt att ta sig upp. Den går att gräva hål i för gräva sig in i en annan säck, genom att byta dude. Men att ta sig upp och ur och börja andas och tillbaka till sitt "som en dude"- attityden den är svår. Svår som fan. De lär bli att man bara byter säck. Men även de är ju inte superlätt. Du måste först försöka att ens se igenom säcken för att hitta en ny säck att hoppa till. Sedan måste du kämpa för att få den säcken att komma nära för att ens kunna hoppa över. Genom en säck liksom.
Vilket jävla babbel. Käften pårej. Allt detta kallas känslor och depp. Saknar familjen gör man också. Nu under juletider. För mycket känslor i denna stackars lilla kropp. Den pallar inte. Den signar ut. Slut.
.
Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Mer vet jag inte. Har aldrig varit värre. Fan fan fan. Fan verkligen. Det är verkligen sant man säger. Det är sant. Jag vet det nu. Och det suger om någon undrar. Hade önskat att det var bättre. Mycket bättre. Bättre som det var förut. Precis som det var förut. För då var det bra. Bra som är jättebra. Bra som är bra. Bra helt enkelt.
Fan. fan. fan...
Trodde seriöst aldrig att jag ens skulle bli såhär. Vill inte säga det. Vill inte inse. Vill inte. Trodde inte. Skulle inte. Insåg det då det längre inte var aktuellt. Då han sa klart och tydligt att vi inte passade ihop. Det var då. Då insåg jag att jag tror jag fallit för en person bakom en fasad jag som satt upp för att inte ens kunna se den känslan. Det var som jag då flög över fasen fastnade direkt i känslan som då hade blivit den omvända. Inte den härliga bra. Utan den dåliga känslan som jag ville undvika så mycket som möjligt. Det är nu försent.
Jag vet att jag kanske överdriver men varför känner jag såhär då? Varför? Det var ju ingenting. Eller? Asså nu får jag ge mig. Eller? Asså va? Detta är inte jag. Men men. Ibland kan det kännas konstigt. Och det gör det. Detta känns konstigt, fel och inte rätt. Vad fan hände liksom?
Elva. nollfyra. tio.
Det har varit mycket nu. Skivor. Skola. Plugg. Utklädnad. Fylla. För mycket fylla. Men fan va allt har varit bra. Dock inte plugget. Fan inte plugget. Att vara i skolan har dock inte varit det jobbigaste men plugget. Längtar som fan till då man jobbar och inte har något plugg. Att vara helt fri när man är klar. Helt jävla fri.
På måndag kör vi skiva igen. Ganska otaggad. Inte på just min skiva utan på fest. Är otaggad på fest. Omöjligt, men sant. Ska försöka tagga. Jaja. Nu blir det till att plugga röven av sig så att analysfitta blir klar så att min dag imorgon är heelt fri. Frihet är nog det bästa som finns tror jag.
Men men hejdå.
Eftersom ingen läser...
... och att jag har glömt min loggbok så skriver jag min vecka här.
1. Lämna ut enkät.
2. Sammanställa enkät.
3. Skriva på analys.
4. Plugga matte.
5. Fixa svenska uppgift.
6. Franskan.
7. Snacka med Lotta om prov.
That's my week.
Elva. nolltre. Trettioett.
Dags för skiva igen. Med 90tal. Har aldrig haft såhär svårt att hitta vad man ska klä ut sig till. Har verkligen tänkt på allt. Men nu förhoppningsvis så blir det Supermario. Om jag kommer få låna byxorna. Jaja. Det löser sig säkert. Tvek.
Annars drivs det på som vanligt. Dock kommer Emma från lunden upp idag. Lycka! Kommer bli sjuuukt najs! Så ikväll blir det skiva med röjj, ös och allt som hör till. Känns som om det kommer bli en bra kväll. Hoppas jag.
Nu: frukost.
Elva. nolltre. tjugonio.
Hej hej hallå.
Sådär nu har man klarat av två skivor till. Fy fan va roligt det är. Så jävla najs så jag lite smått dör. Okej kanske tog i lite för mycket. Iallafall det var maikens och sedan Mys skiva. Både två. Värda om inte mer. Sen står majas och angelica på tur. Och vad fan ska man vara på den då? Smått panik. Den är om 2 dagar. Jaja.
Nu blir det frukost(ja nu. har inte riktigt pallat gått ur sängen än) och sen lite plugg innan jobbet. Känner mig dock förjävlig att jag sket i att gå på mitt prov idag. Men förlåt men ibland får saker lida för att man ska ha kul.
men jaja. Frukost var det ja.
elva. nolltre. tjugosex.
Jobbet idag. Konstigt nog så var det inte som farligt. Har faktiskt börjat trivas på jobbet även fast jag känner mig dum för det mesta och konstant kollar klockan. Som sagt konstigt nog.
Nu blir det plugg och jag ska göra klart mitt arbete i religion och psykologi. Lycka när det är klart kan jag säga er. Ren lycka. För då slippar jag har den delen i huvudet nu när alla skivor börjar. Åh alla skivor. Najs, najs och ångest. En bra sammanfattning.
Men hejdå. Hej plugget.
En Marieblogg.
Fan jag vill också komma ihåg vad jag gör, har gjort och ska göra. Vill minnas. Vill att det ska finnas. Kollar jag nu tillbaka i denna fula blogg så är snefyllor, depp, tro-om-att-jag-kan-bli-den-största-bästa-och-vackraste-bloggen-inlägg och bilder på kläder. Fine, kläderna kommer jag ju garanterat fortsätta lägga upp för det är underbart. Drog.
Men iallafall. Nu blir det en Marieblogg. Där jag kan skriva att jag faktiskt också har ett kul liv. Inte att jag var depptjej gånger 500! Vilket jag dock kan vara. Men det vill man ju knappast framstå som när man sen kollar tillbaka.
Så hej. Hanna är jag. En förmestadels glad tjej med snefyllor hit och dit. Men det är jag iallafall. Annars då? Jo jag ska nu ta tag i mitt liv. Innan har skolan varit åt helvete, jag har lagt för mycket pengar på alkohol och depptjejen nummer 1 det har helt klart varit jag. Men som sagt. Nu ska jag ta tag i mitt liv och styra upp det. Jag ska vara sjukt glad, snefyllorna ska jag inte få ta över mina kvällar och jag ska ta tag i skolan.
Så säg hej till en ny tjej. Hej hej.
Black and white.
Varma vårdagar. Sol. Varmt. Skönt. Lugnt. Njuta. Bara vara. Härligt.
Snefyllebloggen borde de bloggen heta.
Fuck för snefyllor. Fuck för killar. Fuck för kärlek. Fuck för livet. Missförstå mig inte. Jag har haft en grym kväll men jag är så jäääääävla trött på mina snefyllor. Dom kommer och går. Hela jävla tiden. Orkar inte. Orkar inte med att kvällar ska förstöras. Orkar inte med att slösa energi på samma grej. Orkar seriöst inte med mitt liv. Två helger i rad har jag iprincip gått gråtandes hem. Härligt. Inte. Har aldrig i hela mitt liv längtat så mycket till lindesberg. Att komma bort. Hatar när folk säger så. Men nu längtar jag verkligen bort. Bort från problem. Bort från livet. Bort från mig själv. Kan vara skönt. Kan vara jävligt skönt. Åhhhhh!!!
Ja, tack!
Som sagt ny drog.
Älska. Sommar. Ge mig.
looove it.
Fått en ny älsklingshobby(haha). Göra outfits. Love it.
Det är sommar och man har precis slutat jobbet. In och träffa polare för en öl på en uteservering. Klockan är runt 7 så det är lite "kallt" därför blir det en tjocktröja till. Men annars glider man runt i shorts, converse och smycken.
In love.
