.

Att en enda låt kan väcka en massa känslor inom en.




Jag lyssnade på den här låten när jag gick på Kärrtorp under en period(fråga mig faktiskt inte hur jag började lyssna på den här låten). Under den sämsta perioden. Det var under den tiden då jag hade börjat tröttna på kärrtorp. Runt Jul. Allt sög. Jag hade ingen dragningskraft att gå ditt plus att lite innan så hade en tjej dött pga droger. Jag kände henne inte men jag gillar inte överhuvudtaget inte när folk dör. Det var inte bara att hon hade dött utan lite mer hur hon dog plus att skolan sög och att det var konstant mörkt ute och slask och kallt och att hitta ett minst lilla ljus var svårt.
Lyssnade iallafall på låten då och nu när jag lyssnar på den så kommer alla känslor tillbaka. Det kändes konstigt. Tomt. Blankt.
Nu tycker jag ändå att det inte är pest och pina att gå till skolan. Jag har roligt(förutom läxorna men). Jag klarar av dig utan att känna att jag kommer börja gråta. Därför kändes det väldigt konstigt nu.
Genom att sitta och lyssna på låten så känns kommer väldigt mycket känslor fram och jag vill med det bara säga hur mycket jag tycker om min vänner. Låter nästan som en fjortis nu på playahead men jag älskar mina vänner. Mer än allt annat. Dom gör min dag, mina drömmar, mina värsta dagar, mina sämsta dagar till dagar minnen. Minnen som jag alltid kommer ha kvar. Tack!