.

Vet faktiskt inte hur mycket jag själv tror på det där med att jag gillar att vara singel. Tror det bara att det är ett skydd för att inte må dåligt. Men längst där inne så finns fortfarande den delen av mig som SKRIKER efter kärlek. Bokstavligttalat skriker.

Det var faan grejen av att jag såg dig som gjorde att det kom tillbaka. Dig med din jävla flickvän. Jag har kommit över dig. Jag har det för jag är verkligen inte kär i dig längre. Det kan jag lova. Men de gamla känslorna finns nog fortfarande kvar. Det känns som om jag behöver träffa dig för att verkligen säga precis som det var då. Det är oftast på det viset som man kommer över någon. Att säga att man gillar den.

Faan att jag såg dig. Visst jag brukar nästa alltid tänka på dig på bussen. Jag försöker att inte göra det men ibland är det fan svårt. Och faan att jag faktiskt såg dig stå där på andra sidan gatan. Fan fan fan. Fan att vi fick ögonkontakt. och verkligen HELVETE också att jag faktiskt tittade ner.

Fan.

Nu ska jag iväg och träna och träna bort lite frustration. Kände att jag behövde få ut dessa tankar. Mycket skönare så. Nu ska jag sätta på mantel om att jag tycker om att vara singel, vilket jag ärligt talat gör - ibland, och gå och vara den jag alltid är.

Detta inlägg ska vi sedan inte prata om. Inte i verkligheten inte på facebook och inte någonannastans heller. Inlägget stannar här och ingen annanstans. För om jag kommer börja börja prata om dig så kommer knoppen och brista och blomman kommer blomma ut vilket ofta leder till att den vistnar vilket jag verkligen inte vill för det orkar jag inte.