Det kändes verkligen rätt att säga så..

Asså jag vet att jag skrev att jag verkligen ska lägga alla killar åt sidan så länge och fokusera mig på annat som plugg och så men tyvärr det gick/går inte. När jag pratade med dig Marie i Måndags så kändes verkligen skönt att kunna säga så men det var antagligen för att jag inte hade träffat honom på typ 4 dagar och senaste gången vi sågs så snackade vi typ inte men asså förlåt men det går verkligen inte att bara lägga det åt sidan. För när jag sedan ser honom, snackar med honom eller bara är det han är så smälter man. Jag tror du skulle förstå Marie vad jag snackar om. Men det kändes verkligen så jävla skönt att verkligen inte alls känna något för något i den stunden men jag ljög nog för mig själv. Det går nog inte.

Det går inte att lägga det åt sidan om personen som man faktiskt kanske till och med tycker om( innan var jag bara intresserade..HELT annan grej) sitter och snackar med en som om man inte vore en Jävligt jobbig tjej och bara vill gå därifrån utan faktiskt ändå snackar och skämtar och LER!(Älskar hans leende!) GUD jag låter helt jävla besatt men det är jag inte jag är bara... Som vi sa Marie: Inte kär, för det går inte, inte bara tycka att det är en snygg kille utan ger en sån känsla som inte går att beskriva med ord.

Faan för jag hatar verkligen det här! Har kännt det allt för många gånger och jag vet PRECIS hur det slutar. Ingenting, absolut INGENTING händer. KUL! Om man bara kunde radera en känsla som man kan göra med en bild. Klicka på delete och få den försvinn och sedan ta fram den igen från papperskorgen när jag man känner att man vill ha den där. Men nej varför skulle det vara så jävla enkelt!

På riktigt jag hatar verkligen mitt liv förtillfället! VERKLIGEN!

Var lite skönt att skriva av sig men jag hör av mig mer om allt imorgon. Från och med nu ska jag ha en daglig uppdatering om hur jag känner om känslan som faaaaan inte går bort! Helvete då RADERA DEN!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0